I september 1944 visas PV444 upp för allmänheten. Den kommer att kallas Fredsvagnen. Volvo har hyrt in sig i Kungliga Tennishallen i Stockholm för att visa upp bolagets olika verksamheter, med allt från stridsvagnar och bombplansmotorer till civila nyheter. Hoppet står till ett slut på kriget och PV444, ”den lilla Volvon” är designad för att möta fredstidens kunders behov av en enkel, robust och prisvärd bil. 

Med samma prislapp som ÖV4 hade 20 år tidigare – 4 800 kronor – blir det en riktig folkbil. Men eftersom det var brist på material som stål och gummi även efter kriget, kunde den första bilen levereras först 1947. 

Från starten 1927 och 20 år framåt tillverkar Volvo varje år fler lastbilar och bussar än personbilar. Det är också de tyngre fordonen som ekonomiskt bär Volvo som företag. Men 1949 kommer vändningen: personbilarna tar över.

Orsaken är den modell som lanseras redan 1944, mitt under ett brinnande krig, men som på grund av materialbrist inte börjar tillverkas på allvar förrän 1947: PV444. Redan från början får den epitetet ”Fredsbilen”; alla anar att krigsslutet inte är så långt borta. Beslutet att tillverka bilen fattas vid en kort ordväxling mellan Volvos två grundare Assar Gabrielsson och Gustaf Larson. 
 

"Jag tror den kommer att sälja”

En bister marsdag 1944 står de och betraktar den första fullskalemodellen i trä och Assar Gabrielsson säger: ”Jag tycker bra om den. Jag tror den kommer att sälja”. Gustaf Larson svarar: ”Det tror jag också”. Assar Gabrielsson säger då: ”Jag tycker att vi ska bygga den så här”, varvid Gustaf Larson svarar: ”Låt oss göra det”. 

Mer behövs inte, saken är avklarad. I efterhand står det klart att detta beslut är ett av de allra viktigaste i Volvos historia. Diskussionen om en mindre modell inleds redan på 30-talet. De stora amerikanska bilarna börjar tappa mark mot mindre och mer ekonomiska modeller från europeiska tillverkare som Peugeot och Renault. Också Opel och Vauxhall, ägda av amerikanska General Motors, och Ford tillverkar mindre modeller i Europa. Volvos återförsäljare klagar och olika förslag prövas. 

Förslagen blir mer konkreta runt 1943, då Volvoledningen inser att efter kriget – för någon gång borde det ta slut – skulle det finnas en stark efterfrågan på mindre och billigare bilar. Dessutom skulle stora delar av världens bilindustri vara utslagna och Volvo skulle ha en chans att vara tämligen ensam tillverkare på hemmamarknaden och samtidigt ha möjligheter att öka exporten.

Från motorcyklar i USA till gengas i Norden

En nyckelperson bakom det projekt som leder fram till PV444 är Helmer Petterson, far till Pelle som senare ritar P1800-modellen. Helmer Pettersons stora intresse är motorcyklar och han tävlar som ung med märken som Harley Davidson, Indian, Henderson och Excelsior. I mars 1924 får han jobb hos just Excelsior i USA och avancerar så småningom till chef för racingavdelningen, men lämnar sedan landet efter den stora depressionen. 

Helmer Petterson återvänder till Europa och arbetar några år i Norge, där han konstruerar gengasaggregat. Det är kompetensen på det området som gör att han 1942 hamnar på Volvo och gör gengasaggregatet HP-1, som börjar säljas 1943. Under en resa tillsammans med Assar Gabrielsson till Skövde samma år föreslår Helmer Petterson att Volvo borde bygga en mindre modell – och eftersom samma tankar redan finns hos Volvoledningen nappar Gabrielsson direkt. 

Helmer Petterson blir nästan omgående projektledare för PV444 och sätter samman en grupp tekniker. Eftersom man börjar med ett vitt papper prövas olika idéer och förslag, Kanske ska bilen ha en tvåtakts V8-motor? Nu harklar sig Gustaf Larson och säger att motorn ska vara konventionell och fyrcylindrig. Framhjulsdrift? Det är den nya tidens trend och Helmer Petterson är entusiastisk. Men på nytt säger Gustaf Larson: det är bakhjulsdrift som gäller. Lösningen är beprövad och enklare att skaffa komponenter till. 

Självbärande kaross

Däremot driver teknikerna igenom att bilen ska ha självbärande kaross. Traditionellt har bilar byggts på en ram, som karossen sedan monteras på. Men PV444 bryter för första gången inom Volvo mot den traditionen. För att lära sig konstruktionen införskaffas en Hanomag 1,3 av 1939 års modell, som dessutom har en sluttande bak, precis som planeras för PV444. Karossen hos Volvon får dock mest amerikanska influenser. En hel del Ford, men framför allt en stor dos Pontiac. 

Gustaf Larson underkänner de första modellerna och kräver en bredare motorhuv, därefter tas den första trämodellen fram. För att klara den kommande utvecklingen och produktionen ökas Volvos aktiekapital nu till 25 miljoner kronor. Företaget Volvo står därmed berett att ta nästa stora kliv. 

Stora nyheter i liten bil

Utvecklingen fortsätter med chassiet, som också det har amerikansk förebild. Framvagnen får spiralfjädrar, inspirerad av en Plymouth. Också bakvagnen får spiralfjädrar, något som Oldsmobile haft sedan 30-talet. Bromsarna hittas i en Studebaker och blir i den mindre Volvon kraftigt överdimensionerade. Måtten på PV444 visar att det handlar om en för tiden liten bil: längden är 437 cm, bredden 158 cm och tjänstevikten 995 kilo. Elbilen Volvo EX30 från 2023 anses liten och är 14 cm kortare, men bara två cm smalare – och väger nästan det dubbla: 1 840 kilo. 

PV444 har laminerad vindruta, en ny och viktig säkerhetsdetalj. Efter att ha gett upp tankarna på en V8 blir motorn i PV444 fyrcylindrig, men på nytt driver teknikerna igenom en nyhet: en toppventilsmotor, ingen sidventilare. Volymen är 1,4 liter, där cylinderdiametern är 80 mm, exakt densamma som i Volvos allra första motor i ÖV4. Motorn har fallförgasare och topplocket är gjort i gjutjärn. B4B, som den nya motorn heter, blir den minsta som Volvo som har tillverkat och ger 40 hk. 

Redo för världens ögon

Under 1944 tillverkas tre prototyper av PV444, varav en i rasande fart för att vara klar till den stora utställning Volvo ska ha i Kungliga Tennishallen i Stockholm i september samma år. Under tio dagar ska mycket av det som Volvo tillverkar visas upp för allmänheten, från stridsvagnar till gengasdrivna traktorer och flygmotorer. Här finns också nya bilen PV60, men salongens stora stjärna blir ändå PV444. 

I närvaro av kronprinsen, som sex år senare ska bli Gustaf VI Adolf, och prinsarna Carl och Eugen avtäcks bilen under fanfarer och ”framstår i all sin svartlackerade linjeskönhet och glans”, som en tidning entusiastiskt skriver. Nästan alla Volvoanställda är på plats. Asar Gabrielsson och Gustaf Larson vill att personalen ska få uppleva premiären av den modell som med stor säkerhet kommer att betyda mycket för framtiden och bjuder dem till Stockholm. 

Alla anställda är på plats

Anställda i både Göteborg och Skövde kommer resande med tåg, de senare till tonerna av ”Livet i finnskogarna”, framförd av Skövde Blåsorkester. Resan är emellertid inte gratis. Varje biljett kostar 4 kronor och 10 öre, men vistelsen förlängs med en natt, så för de anställda blir resan en sorts minisemester. De får dessutom se den nya bilen två timmar innan utställningen öppnar på lördagen. Varje dag lottas en PV444 ut, något som lockar: 148 357 personer besöker utställningen. Priset på ”Fredsbilen” är satt till 4 800 kronor, samma som en gång ÖV4, och 2 300 personer tecknar kontrakt på stående fot. Det blir en lysande affär. När bilen tre år senare börjar tillverkas är priset uppe i 8 000 kronor. Ryktet säger att handlas med kontrakt och att säljare kan få ut 10 000 kronor, till och med 15 000 kr. 

Innan leveranserna startar skickas den första handbyggda bilen ut på turné genom Sverige, i väntan på material och serietillverkning. Bilen rullar 3 000 mil och alla 76 återförsäljare besöks. 1946 genomför Helmer Petterson själv en riktigt långkörning, 300 mil på slingrande grusvägar. Det påstås att snittfarten är 130 km/tim, en uppgift som dock bör tas med en nypa salt.

Tillverkningen startar äntligen

För att övertyga leverantörerna i USA att börja leverera stål skickas samma prototyp över Atlanten och en ny turné inleds, med lyckosamt resultat. Dock dröjer det till 1947 innan tillverkningen startar. De två första bilarna levereras den 8 februari till kunder i Alingsås och Borås. 1948 tillverkas 2 988 bilar, fler än någonsin i Volvos historia – och det är nu personbilarna börjar köra om Volvos lastvagnar och bussar.

Texten i en av de allra första broschyrerna ger en mycket målande bild av ”Fredsbilen” och det är intressant att notera hur mycket vikt som läggs vid just – vikten:

Denna nya strömlinjevagn ligger i en populär viktklass. Svenskt material och svensk precision ha givit vagnen dess kvalitet och elegans. Linjeföringen är i hög grad strömlinjebetonad och saknar inte viss originalitet. PV444 är ett nytt exempel på hur strömlinjeformen kan konstrueras för att tillfredsställa såväl funktionella som estetiska krav. Med denna vagn avser Volvo att taga upp konkurrensen med vagnar i de lägre viktklasserna. Det måste dock framhållas attPV444 icke är någon liten vagn. Utrymmet tillåter en storväxt svensk att obehindrat sitta med hatten på. För att kunna åstadkomma PV444 inom den givna viktsmarginalen ha nya konstruktionsprinciper tillämpats. Karossen har gjorts självbärande och chasssiram som självständig enhet saknas. Detta har medfört en avsevärd viktbesparing, och att tyngdpunkten kunnat sänkas. 

Totalt tillverkas nästan 196 005 bilar av PV444, innan ersättaren PV544 tar över i augusti 1958.