Volvo LV93 lanseras 1935 och har i gengasversion kortare motorhuv och en gastank bakom hytten. Just det här exemplaret har en motor på 4,4 liter och 75 hästkrafter som är utvecklad av den svenske uppfinnaren Jonas Hesselman. Den startas på bensin, men kan sedan slås om till att köras på brännolja, fotogen, diesel eller gengas – ett bränsle som framställs vid ofullständig förbränning av trä eller kol. Under kriget drivs vart tredje fordon i Sverige av gengas.

Lyckosamt 1930-tal

1930-talet blir lyckosamt för Volvoslast bilar. LV83-serien som kommer 1935 blir genast en stor framgång och följs snart av ytterligare två serier: LV81 och LV93. Båda ser ut som LV83, men har förbättrade chassin. Detta är också början för en ny strategi från Volvo. Lastbilarna i de olika serierna har nästan samma utseende och samma lastförmåga, men olika motorer. LV83 och LV81 är utrustade med sidventilsmotorer, medan LV93 har en toppventilsmotor och därför aningen längre nos. Effekten är dock densamma, 75 hk.

Blir ledande i Norden

Motorn i LV93 har bättre vridmoment och lämpar sig som teknisk bas också för bussar. Det är ändå svårt för försäljarna att motivera att LV93 ska vara dyrare än vagnarna i de andra serierna. Men med de nya modellerna kör Volvo ifatt och förbi konkurrenterna. 1935 säljs 2 280 lastvagnar, två år senare är siffran nästan fördubblad, 4 450 vagnar, och Volvo blir den ledande lastbilstillverkaren i Norden. Ett skäl till framgångarna är att Tidaholms Bruk slutar tillverka lastbilar 1933. När produktionen upphör flyttar många av konstruktörerna över till Volvo, något som ger en snabb teknisk utveckling. Förutom toppventilsmotorn kan LV93 också utrustas med Hesselman-motor, som kan köras på olika bränslen, inklusive gengas.

Oljan ransoneras

Också gengasaggregatet från 1939 på LV83-lastbilen i World of Volvo är av märket Hesselman och bilen drivs av kombinationen bensin och gengas. Bränslet blir helt avgörande under andra världskriget, eftersom olja inte får användas av privatpersoner, annat än i några få undantagsfall. Många människor väljer helt andra transportmedel: mellan 1939 och 1942 minskar transporterna med motorfordon med 70 procent, medan cyklandet ökar med 40 procent och hästtransporterna med 30 procent.

Gengas drivs med ved

I november 1940 finns det 22 000 gengasbilar i Sverige, året därpå är siffran 71 000, hösten 1943 hela 80 000. Det totala antalet motorfordon av alla kategorier är 250 000, så under kriget drivs vart tredje av gengas. Gengas är en förkortning av generatorgas. Den framställs genom ofullständig förbränning av träkol eller vedbitar i gasgeneratorer och leds sedan till motorn där den förbränns till koldioxid. Energiinnehållet är dock lågt, bara 30 procent av naturgas och räckvidden blir därefter.

Hanteras varsamt

Eftersom gengas till största delen består av koloxid är den också giftig. Många yrkeschaufförer drabbas av kronisk koloxidförgiftning, symtomen är trötthet och ibland yrsel. Gengasen är också farlig både att fylla på och sedan tända. Under krigsåren inträffar 3 000 bilbränder och en skylt som är spridd vid den här tiden bär ett tydligt och ödesmättat budskap: ”Döden lurar vid vårdslöshet med gengas.” Från 1941 blir det lagkrav på att alltid ha med brandsläckare och ett kärl med tio liter vatten.