Det första som möter resenärerna när de kliver ombord är en skylt med det bestämda budskapet Spottning på golfvet är förbjuden. Interiören är inspirerad av tåg och flyg och innehåller eleganta detaljer i mahogny och aluminium. 

När andra världskriget slutar i maj 1945 är behovet av nya fordon mycket stort. Bussar och tåg är de alternativ som bjuds för människor som ska ut och resa. Det ska dröja ytterligare några år innan bilen får sitt stora genombrott. 1950 svarar kollektivtrafiken för 50 procent av människors resor, i dag är andelen nere i 20 procent. Volvo är ensam tillverkare av den här typen av bussar på 50-talet, samtidigt som efterfrågan växer. Den tekniska basen är en version av lastvagnen Rundnos, som först kommer 1939.

Badbuss

Volvos VIP-buss har nummer 1 av de 250 som tillverkas under 1954. Här finns 23 sittplatser, plus varsitt säte för chaufför och konduktör. Sätesraderna längs mittgången har som brukligt två platser, men det ena sätet är en aning förskjutet i längsled för att ge bättre plats på bredden. En smart lösning för ökad komfort. Chauffören har ett snurrbart säte.

Interiören är klart inspirerad av tåg och flyg, med detaljer i trä och aluminium. Bussen köps ny 1954 av Snäckgärdsbaden på Gotland, för att transportera badlystna människor från centrala Visby till havet norr om stan. Fyra år senare säljs bussen till Visby Buss & Taxi och kommer i slutet av 80-talet till Volvos museum. 

Kaross i trä

L224 har en ED-bensinmotor på 3,7 liter, med en effekt på 90 hk och en osynkad fyrväxlad låda. Volvo står för chassi och drivlina. Karossen till bussen byggs av Skeningeverken i Skänninge, ett bolag som startas av fyra bussbolag i Närke och Östergötland 1947. Syftet är att tillverka karosser till sina egna bussar, men också till andra kunder – efterfrågan är som sagt stor. Konstruktioner av limträ och plywood är mycket vanliga vid den här tiden. Flygplan, båtar, möbler, till och med fritidshus tillverkas på det sättet och tekniken anses lämpa sig extra väl för fordon, eftersom karosserna blir lätta, flexibla och tysta.

Tak i pegamoid

Hos Skeningeverken används standardelement av trä och plywood, vilket gör att man enkelt kan tillverka olika karosser. Golvet till bussarna byggs med tvärgående lätta stålprofiler som täcks med spåntat virke. Taket görs i pegamoid, en sorts konstläder som sedan bestryks med linolja eller tjära. Detta visar vara den svaga punkten med konstruktionen. När karossen vrids under körning uppstår det sprickor i lädret, som leder till läckage och fuktskador. Många karosser från Skeningeverken blir inte ens tio år gamla.

Bankbussar

Bolaget tillverkar också andra bussar som får stor uppmärksamhet. När de nya bostadsområdena växer fram i Stockholms olika förorter köper Stockholms Sparbank in tre specialbussar för att ha som mobila kontor, för att enkelt kunna betjäna fler områden. Kunderna kliver på baktill, där det finns en salong med fåtöljer som man kan sitta och vänta i. Tvärs över bussen går en expeditionsdisk och framför den finns förarhytten. Bussarna byggs på ett chassi från Volvo. Det gör också den berömda Gevalia-bussen, närmare bestämt en Volvo Viking L387 från 1956, där hytten är utformad som en – kaffepanna.