Bilarna är bara 268 cm långa, men har ändå goda utrymmen. Trepunktsbälten finns på alla platser. Dåtidens batteriteknik ger klen prestanda: det tar tio timmar att ladda de 300 kilo tunga blybatterierna som ger fem mils körning. 

Volvos första elbilar är aldrig tänkta för serieproduktion, utan ska ses som demonstrationsobjekt, för att visa att miljöfrågan tas på största allvar. FN:s första miljökonferens 1972 blir en vändpunkt i miljöfrågan. Efter oljekrisen 1973 börjar många biltillverkare experimentera med små energisnåla stadsbilar, några av dem eldrivna.

Två versioner

Volvos första elbilar finns i två versioner: en stadsbil, med plats för fyra personer och bälten på alla platser, en transportbil med två platser och ett lastutrymme. De två bilarna demonstrerar den stora nackdelen med elbilar på den här tiden: batterierna är för dåliga. Volvos elbil har tolv 6-volts blybatterier, som skjuts in under golvet. Efteråt kan man förstås spekulera i om det hade varit möjligt med ett system för batteribyten, som tillverkare satsar på långt senare.

Blybatterier

Blybatterierna uppfinns redan 1859 och driver elbilar när de först slår igenom i början på 1900-talet. Under åren utvecklas blybatterierna bara marginellt. En annan teknik för uppladdningsbara batterier är nickel-kadmium, som uppfinns av svensken Waldemar Jungner 1899. Tekniken har en rad fördelar och används av Volvo i konceptbilen ECC. Den giftiga tungmetallen kadmium stoppar till slut batteritypen. De första hybriderna från Toyota använder nickel-metallhydridbatterier, liksom General Motors elbil EV1.

Nya batterier

Men genomslaget för elbilarna kommer när biltillverkarna satsar på litiumjonbatterier, som först kommer i mobiltelefoner och bärbara datorer. Idag används tekniken av de flesta tillverkare av batterier till elbilar, men det pågår intensiv forskning kring teknik med bättre prestanda. Intresset för eldrivna stadsbilar har också vaknat, i takt med debatten om miljön i storstäderna. Nyttan med att en enda person åker i en stor bil som väger två ton ifrågasätts. I en broschyr från 1976 betonas betydelsen av att batterierna laddas med klimatneutral el.

Tyristorer

En bil som Volvos elektriska prototyp från 1976 skulle, med bättre batterier, klara mångas transportbehov. Volvobilarna drivs av en elmotor på 13 hk, som är hopbyggd med bakaxeln. Toppfarten för den ett ton tunga bilen är 70 km/tim, medan den rekommenderade marschfarten anges till 50 km/tim. De två bilarna har olika växellådor, antingen en elektroniskt styrd variant av Variomatic-lådan från Volvo 66 eller tyristorer – en komponent för varvtalsreglering. Tyristorn är en av de tre ursprungliga halvledarna, tillsammans med transistorn och dioden, och används fortfarande bland annat inom bilindustrin.