Tekniken är lika spännande: bilen är byggd i återvinningsbara material som ett chassi av aluminium och en interiör av kork. ECC drivs av en elmotor. Batterierna laddas antingen från ett vanligt vägguttag eller från en gasturbin via en höghastighetsgenerator. 

I ECC, som är körbar, drivs gasturbinen av diesel, men alla flytande bränslen kan användas. Räckvidden vid batteridrift är 85 km, men hela 670 kilometer om även gasturbinen kopplas in. Volvo ECC (Environmental Concept Car) presenteras 1992 som studie över hur en säker, miljöanpassad och bekväm familjebil kan se ut år 2000. Bakom utvecklingen av ECC ligger Volvo Monotoring and Concept Centre (VMCC) i Kalifornien.

Laddhybrider

Grundprincipen i bilen – en laddhybrid – blir populär 20 år senare, också hos Volvo. Laddhybrider kombinerar en förbränningsmotor med en elmotor och batterier som laddas med kabel, anses under en tid vara det bästa av två världar. Bilen kan köras avgasfritt i stadstrafik, men har ändå tillräcklig räckvidd för längre körningar. Volvos första laddhybrid V60 D6 sätts i produktion 2012 och förenar en elmotor med en dieselmotor.

Turbindrift

Med konceptbilen ECC väljs en annan, mer spektakulär strategi. Drivhjulen får i alla lägen kraften från en elmotor, aldrig från en förbränningsmotor som senare laddhybrider (med några få undantag). Det finns faktiskt ingen traditionell förbränningsmotor alls i ECC, utan i stället en dieseldriven gasturbin kombinerad med en höghastighetsgenerator, som båda arbetar på samma, mycket höga varvtal. Turbinen är utvecklad av United Turbine i Malmö, ett dotterbolag till Volvo Aero (senare GKN Aerospace), som har hög kompetens på området.

Laddar med sladd

Batterierna i nästan alla laddhybrider laddas med kabel, antingen hemma via en laddbox eller på en laddstation. Batterierna i ECC också laddas på det sättet, men när de senare är tömda får elmotorn el från gasturbinen, via höghastighetsgeneratorn. Kraftöverföringen sker med en tvåväxlad automatlåda. Drivlinan kommer från Volvos växellådsfabrik i Köping (senare GKN Driveline), medan ABB står för elektroniken: elmotor, generator, styrsystem, kraftelektronik och likströmsomvandlare.

Bra prestanda

Räckvidden på el anges vid premiären till 85-90 km, senare har siffran 130 km också figurerat. Med gasturbinen inkopplad ökar räckvidden till 67 mil. I ECC drivs den med diesel, men i stort sett alla flytande bränslen kan användas, som olika biobränslen. Elmotorns effekt är blygsamma 96 hk och med hjälp av gasturbinen blir toppfarten runt 150 km/tim, medan 0-100 km/tim går på 13 sekunder. ”Det är mycket bra för en elbil”, säger motorjournalisten Christer Glenning i SVT:s ”Trafikmagasinet”. Han beskriver också färden i ECC som ”nästan ljudlös, med bara en väsning från elmotorn”.

Lättviktare

Det finns ytterligare en poäng med den tekniska lösningen hos ECC. Både elmotorn och gasturbinen är mycket lätta. Eftersom karossen dessutom är gjord i aluminium – något som sänker vikten 215 kilo jämfört med en stålkaross – väger ECC bara 1 580 kilo. Av det svarar enbart batterierna för 315 kilo. De är av nickel-kadmium-typ, en teknologi som har många goda egenskaper: hög effekttäthet, lång livslängd, och bra prestanda vid låga temperaturer. Men den giftiga och miljöfarliga tungmetallen kadmium gör att batteritypen senare förbjuds.

Sex år före

ECC tillverkas i material med låg miljöpåverkan och är förberedd att till 100 procent kunna återvinnas. Året innan ECC presenteras har Volvo haft premiär för 850-modellen, som designmässigt tar mycket små steg. Men när Peter Horbury samma år börjar som designchef på Volvo inser han att det är dags för en rejäl förnyelse. Amerikanen Doug Frasher är med i arbetet kring ECC och ritar sedan S80, som lanseras sex år senare och som i det mesta liknar ECC. När ECC har premiär på bilsalongen i Paris 1992 får besökarna därför mer än en tjuvtitt på hur Volvos nästa stora modell kommer att se ut.

Lågt luftmotstånd

Volvo ECC har en god aerodynamisk form och värdet för luftmotståndet (CD) är så lågt som 0,23. ECC ska vara trovärdig som familjebil och har också den säkerhet som finns i 850, bland annat sidokrockskyddet SIPS (Side Impact Protection System). På mittplatsen bak finns en integrerad barnstol. Turbiner är annars sällsynta inom personbilsvärlden. Chrysler tillverkar sin Turbine Car mellan 1963 och 1964, men bara 55 exemplar görs. Efter ett testprogram tar Chrysler tillbaka bilarna och skrotar allihop – utom nio. En av de kvarvarande ägs av TV-mannen Jay Leno. Volvo experimenterar också med en turbinbil i slutet av 70-talet, en prototyp byggd på 264.