Bakom ratten på den ena bilen sitter den 26-årige svensken Rickard Rydell, som när han skriver på kontraktet inte har en aning om att han ska köra en familjebil. För att ytterligare retas med konkurrenterna placeras en uppstoppad collie i bagageutrymmet under uppvisningsvarvet inför ett race. Bilen har motor på 280 hk, väger bara 950 kilo och är som första BTCC-bil utrustad med katalysator. Året därpå ändrar BTCC reglerna och det lönar sig inte längre tävla med herrgårdsvagn.

“Back on track”-projektet

Fröet till Volvos satsning på BTCC planteras av Volvos brittiska importör. Därifrån uttrycks starka önskemål om att modernisera och stärka varumärket, att komma bort från den image av ”gubbe i keps” som anses missgynna försäljningen. Budskapet når några nyckelpersoner i Volvos ledning, bland andra dåvarande utvecklingschefen Martin Rybeck, som i all hemlighet startar ett arbete med 850-modellen. Ett internt projekt kallat ”Back on Track” föds. 

Herrgårdsvagn på banan? Ett oväntat racingdrag

Volvo har lämnat internationell banracing 1986, men internt tycker nu många att det är dags för en comeback. Ett litet teknikföretag, S.A.M. Steffansson Automotive AB i Kungälv, i uppdrag att göra en prototyp av 850, avsedd för racing. Tidsschemat är oerhört pressat och när firman besöker Volvo i Göteborg är det enklast och snabbast att ta en herrgårdsvagnskaross. Det slumpmässiga valet väcker tankar hos Martin Rybeck, som beslutar att testa en herrgårdsvagn i vindtunneln. Det visar sig att det aerodynamiskt inte är någon nackdel att använda en herrgårdsvagn, det kan till och med vara något bättre. 

Marknadsmässigt framstår det som genialt: Volvos rykte som tillverkare av herrgårdsvagnar är redan grundmurat – tänk om det går att krydda ytterligare med racing i BTCC (British Touring Car Championship)? Kontakt tas med den brittiska firman TWR, som ägs och drivs av den dynamiske skotten Tom Walkinshaw. Firman har stor erfarenhet inom racing, både från Formel 1 och standardbilsracing. 

“Real men don’t drive Volvo”

Aningen pikant är det förstås att Tom Walkinshaw under 80-talet driver racingstall både för Jaguar och Rover i de europeiska standardvagnsmästerskapen ETCC, i konkurrens med Volvo (som 1985 vinner hela serien med 240 Turbo). I bakrutan på Tom Walkinshaws bilar finns en dekal med texten: ”Real men don't drive Volvo”. 

Det är också protester från Tom Walkinshaw som får Volvo att lämna motorsporten 1986. Han hävdar att Volvo använder blyfri, 99-oktanig bensin under ett lopp på Anderstorp i Sverige och därmed bryter mot reglerna, plus att bilarna under loppet på Zeltweg i Österrike har fel storlek på bensintanken. Det internationella bilsportförbundet FIA (Fédération Internationale du Sport Automobile) beslutar att stryka två av Volvos segrar, vilket leder till att Volvo förlorar mästerskapet och drar sig ur banracing. 

Walkinshaw bromsar in, byter åsikt och gasar med Volvo

Så när Tom Walkinshaw kommer till Volvo i Göteborg åtta år senare för den nya satsningen ”Back on Track” möts han av kyliga reaktioner från flera medarbetare. Walkinshaws reaktion när han ser den tilltänkta bilen, 850 herrgårdsvagn, är inte heller översvallande positiv: ”Det är ju en lastbil!”. 

Han erbjuds dock att provköra bilen på Volvos provbana i Hällered och hinner precis byta uppfattning om bilen när motorhuven plötsligt flyger upp och lägger sig över vindrutan. Någon hade glömt att sätta fast pinnarna som ska hålla huven på plats. Samarbetet fortsätter, trots incidenten. 

Det är ju en lastbil!

En familjebil på ytan, en racer under skalet

En av Tom Walkinshaws främsta egenskaper är hans kreativa tolkning av reglerna inom motorsport. Hans grundprincip är att allt som inte är uttryckligen förbjudet är tillåtet. Reglerna i BTCC är stränga, för att hålla tillverkarnas kostnader nere. Motorvolymen får vara max två liter, varvtalet inte överstiga 8 500, turbo är inte tillåtet, minimivikten måste vara 950 kilo och karossen standard. I verkligheten kommer Volvos BTCC-bil att ha mycket lite gemensamt med familjebilen 850. 

Bilen designas av TWR:s Richard Owen, som också ritar Jaguars omtalade superbil XJ220. Karossen förstärks med en svetsad stålbur, för att öka både krocksäkerhet och vridstyvhet. TWR:s tekniker utgår från den femcylindriga turbomotorn på 2,3 liter och 225 hk. Mycket utvecklingsarbete läggs på motorns cylinderhuvud, för att få plats med större kamaxlar och annan vinkel på ventilerna. Det finns nämligen inget uttryckligt förbud mot just sådana modifieringar. 

Några officiella siffror för kostnaderna finns inte, men trovärdiga uppgifter säger att ett cylinderhuvud i BTCC-bilen kostar runt 150 000 kronor, mot 2 000 kronor i standardbilen.  

Walkinshaw och Bamber: konsten att tänja gränser utan att bryta regler

Med dessa ändringar skapas en motor med en effekt på 290 hk, 30 procent mer än standardmotorn. Naturligtvis ifrågasätts ändringarna av konkurrenterna, men Charlie Bamber, som jobbar på TWR och är ansvarig för Volvos racingmotorer, säger senare i en intervju: “It was queried at every race, and time and again, proved to be within the regulations. It is a production head – there is no way it was anything else.”

Men också andra ändringar görs. Växellådan byts ut mot en sexväxlad, sekventiell X-Trac-låda, som gör det möjligt att sänka och flytta motorn bakom framaxeln. Därmed kan också förarstolen flyttas bakåt till bilens mitt, för bättre balans. Det kräver dock att rattstång och pedalställ förlängs. 850-ans standardlösning för bakaxeln, Delta-länken, trimmas och bilen får Öhlins-dämpare runt om. Bromsarna i 18-tumshjulen kommer från Brembo. Som första team förses Volvos bilar med katalysator, som senare blir ett krav i reglementet. 

Längst, störst och omöjlig att ignorera

Volvo 850 i racingversion är därmed klar för start i BTCC och två förare kontrakteras: holländaren Jan Lammers, med 20 års erfarenhet av racing i F1, Le Mans och IndyCar – samt den 26-årige svensken Rickard Rydell. Han är av naturliga skäl inte lika erfaren, men har vunnit go-kart mästerskap i Sverige 1985 och 1986 och kört Formel 3 för såväl svenska som brittiska som japanska team. 

Också för Rydell kommer satsningen på en herrgårdsvagn som en överraskning: ”När jag skrev på för Volvo och TWR runt julen 1993 kände jag inte till herrgårdsvagnsplanerna. Hade jag gjort det hade jag nog tvekat”, säger han i en intervju senare. Men också Rydell inser snabbt fördelarna med herrgårdsvagnen: ”Den var aerodynamiskt sett något bättre än sedanen. Det som avgjorde var dock att herrgårdsvagnen skulle väcka mer uppmärksamhet”. Det gör onekligen 850 herrgårdsvagn. Det är den i särklass största bilen i startfältet och givetvis den enda herrgårdsvagnen. 

En PR-succé

Konkurrenterna talar redan från början hånfullt om att Volvo ställer upp med en lastbil, men Volvo svarar med att placera en uppstoppad collie i bagageutrymmet i en av bilarna under uppvisningsvarvet före ett race. Uppmärksamheten är stor, PR-tricket lyckas, det skrivs mer om Volvo än någon konkurrent och imagen som herrgårdsvagnstillverkare får en extra injektion. 

Hela processen går så snabbt att Rydell och Lammers aldrig hinner testa bilarna före premiären på Thruxton-banan den 4 april 1994 – annat än några hundra meter på infarten till TWR:s utvecklingsavdelning. 

Själva racingen blir inte heller någon dundrande framgång. När serien avslutas på Donington Park efter 21 lopp den 21 september 1994 når Rickard Rydell 14:e plats totalt, med Jan Lammers på platsen efter. Volvo hamnar på åttonde plats i konstruktörsmästerskapet. 

Rydell och Volvo tar revansch

Mer racing med 850 herrgårdsvagn skulle det inte bli i BTCC. Alfa Romeo gör under säsongen olika aerodynamiska tester och lyckas få igenom en regeländring som tillåter extra spoilers och vingar. Ändringen tar död på herrgårdsvagnen som racerbil. Till säsongen 1995 ställer Volvo upp med 850 sedan, för att 1997 byta till nya S40, som ger Rickard Rydell en fjärdeplats. Året efter vinner han hela BTCC-serien.