Gå till innehåll

Volvo 240 Turbo

Turboladdade triumfer

Volvo 240 får många erkännanden för att vara den renaste och säkraste bilen – men i en version är den också mest prestandastinna. När herrgårdsversionen av 240 Turbo lanseras 1984 är den inte bara världens första kombi med turbomotor, utan också världens snabbaste kombi. 

Under huven finns B21-motorn på 2,1 liter, som med hjälp av turbo ger 155 hk och en toppfart på strax under 200 km/tim. Versionerna med fyra och två dörrar kommer redan 1981 och händelsevis passar 240 Turbo perfekt för det nya reglemente för standardvagnsracing i Grupp A som införs 1982. Racingversionen av 240 Turbo, med 300 hk, vinner under åren 1985 och 1986 mästerskap i Europa, Tyskland och Australien.

När tävlingsversionen av 240 Turbo susar runt på världens racerbanor får den smeknamnet ”Flying Brick” – den ”Flygande Tegelstenen”. Flygande för att den är så snabb, tegelsten för att bilen med sin praktiska lådform verkligen inte ser ut som en racerbil. Men det visar sig att det nya Grupp A-reglemente som presenteras 1982 passar Volvo och 240 Turbo perfekt. Reglerna gynnar verkliga standardmodeller med minst fyra sittplatser, som tillverkas i minst 5 000 exemplar under ett år. Tävlingsbilarna måste tas direkt från fabriken och mycket få modifieringar tillåts. Reglerna kopplar motorvolym, däckbredden, minivikten och storleken på bränsletanken till varandra och för turbomotorer finns en utjämningsfaktor på 1,4. Tillsammans är det krav som stämmer väl för 240 Turbo.

 

Turbo Evolution

Enligt de nya reglerna måste minst 500 så kallade evolution-bilar byggas och av det skälet skapas 240 Turbo Evolution. Volvos 500 bilar ställs i juli 1983 upp på två fält i USA, ett på västkusten och ett på östkusten och besiktningen för att homologisera bilarna genomförs. Några modifieringar är ändå godkända: motorerna har större turboaggregat och vatteninsprutning i insugsröret, Water Turbo Traction, en innovation som Volvo söker och får patent på.

Volvo Motor Sport

Thomas Lindström testar 1983 att ställa upp i European Touring Car Championship, ETC, men det visar sig att motorn fortfarande är aningen för svag. Volvo skapar då en organisation för sin inblandning i motorsport, Volvo Motor Sport (VMS) och satsningen går in i ett nytt skede. Ett genombrott kommer 1984 när Ulf Granberg och Robert Kvist tar en historisk seger i ETC-racet på Zolder i Belgien, med en Sportpromotion 240 Turbo Evolution. Per Stureson vinner också ett lopp under den första säsongen av tyska DTM.

 

Dundersuccé på racingbanan

Satsningen växer inför säsongen 1985. Två team som ska fungera som fabriksstall skapas. Eggenberger Motorsport från Schweiz deltar i ETC under namnet Volvo Dealer Team Europe. Förare är Thomas Lindström, Sigi Müller Jr, Västtyskland, Gianfranco Brancatelli, Italien och Pierre Dieudonné, Belgien. Det andra teamet i ETC är svenska Magnum Racing, med förarna Ulf Granberg, Anders Olofsson och Ingvar Carlsson. Dessutom deltar Per Stureson på nytt i DTM. Säsongen slutar med en dundersuccé. Efter deltävlingen på Estoril-banan i Portugal den 13 oktober 1985 står det klart att Lindström/Brancatelli vinner hela ETC, efter att ha stått som segrare i sex av 14 deltävlingar.

 

Även i Tyskland

Per Stureson vinner dessutom tyska DTM, efter en seger och fem pallplaceringar. Volvo vinner samma år också standardvagnsmästerskapen i Finland, Portugal och Nya Zeeland – och det skotska rallymästerskapet. Året efter, 1986, tar Robbie Francevic hem Australian Tour Car Championship i en Volvo 240 Turbo, för övrigt den första bil med turbomotor som vinner serien.

Diskade

Volvo är samma år på väg att för andra året vinna ETC, men bilarna blir diskvalificerade av det internationella bilsportförbundet FIA (Fédération Internationale du Sport Automobile). Det är skotten Tom Walkinshaw, som driver ett stall med Rover-bilar, som lämnar in protester. Han hävdar att Volvo genom att använda blyfri, 99-oktanig bensin under loppet på Anderstorp i Sverige bryter mot reglerna och att bilarna under loppet på Zeltweg i Österrike har fel storlek på bensintanken. Två segrar stryks därmed, Volvo förlorar mästerskapet och drar sig därefter ur banracingen. Till saken hör att Tom Walksinshaw tio år senare blir partner med Volvo i bolaget Autonova, för tillverkning av C70-modellen i Uddevalla.

Röd motor

Förutsättningen för Volvos turbomotor är det stora tekniksteg som tas när B18/B20-motorerna skrotas. Båda har gott anseende för att vara robusta och driftsäkra, men tekniken med stötstänger och kamdrev har blivit omodern. Nya B21 lanseras 1974 och ersätter successivt B20 i 240-serien. Den nya motorn har överliggande kamaxel, kamrem och cylinderhuvud i aluminium. Volymen är 2,127 liter. Eftersom motorn är högre än B20 måste den lutas en aning i motorrummet för att få plats. Motorn blir känd som ”rödblock”, eftersom gjutjärnsblocket är rödmålat. Grundmotorn kommer att tillverkas i två decennier och utvecklas till en rad olika utföranden, med effekter från 90 till 180 hk. Turboversionen presenteras i september 1980 och ger då 155 hk. Noll till hundra går på nio sekunder och toppfarten är strax under 200 km/tim. Det är första gången Volvo använder turboteknik i en personbil, medan turbon kommer i en lastbil, Titan, redan 1954.

 

Turbo special

Volvo 240 Turbo finns enbart med M46-överväxellåda, har gasstötdämpare, kraftigare krängningshämmare och lägre sportfjädring. 240 Turbo skiljer sig också utseendemässigt från övriga varianter i 240-serien, även om den till viss del liknar redan lanserade GLT. Turbo-versionen har mattsvart lackad plåt mellan bakljusen och under sidorutorna löper en fyra cm bred dekorlist, också den mattsvart. Grillen och alla lister är också svartlackade och längst bak sitter ett turboemblem. Lågprofildäcken (195/60 HR) sitter på femekrade Virgo-fälgar. Turbo-modellen erbjuds enbart i tre färger: vinröd metallic, silver metallic och svart metallic.

 

Vit plysch med silvertrådar

Också interiören skiljer sig från de vanliga 240-varianterna. Ratten är mindre och har ett turboemblem, här finns mätare för laddtrycket och digitalklocka med alarm. Plyschklädseln är vit med silvertrådar, dörrinsidorna svarta med silverplyschinlägg. Taklucka, färgade sidorutor, eluppvärmd förarstol och servostyrning är standardutrustning, medan luftkonditionering, el-fönsterhissar, skinnklädsel, elspeglar, centrallås och farthållare kan köpas till. 240 Turbo säljs 1981-1984, och när modellen läggs ned, skrotas också B21-motorn. Då har 240 Turbo redan gjort vad den kom för att göra: förändra bilden av Volvo och locka nya typer av kunder. En bil från Volvo är inte längre bara praktisk och säker att krocka med – utan också rolig att köra.

 

Utställnings­översikt