Modellen är också ett avstamp för både förebyggande och skyddande säkerhet. En stor nyhet är skivbromsar på alla fyra hjul och ett tvåkrets-bromssystem, där varje krets verkar på tre hjul; därför kan bilen aldrig helt tappa bromsverkan. Karossen är utformad som en skyddande stålbur med energiabsorberande deformationszoner fram och bak, och interiören har inga utskjutande delar som kan skada passagerarna.
 
140-serien blir Volvos första miljonsäljare. När produktionen av 142, 144 och 145 upphör sommaren 1974 har 1 251 371 exemplar tillverkats. Men arvet är större än så, eftersom efterträdaren 200-serien vilar tungt på teknik och design från 140-modellerna.

En rymligare bil

Volvo 144 presenteras den 17 augusti 1966 och det är verkligen dags för en ny modell. PV-modellen har efter 21 år just lagts ned och Amazon är tio år gammal. Beslutet om den nya 140-serien fattas redan i juni 1960 och projektet kallas därför 660, efter månad och år. Målet är att skapa en rymligare bil, utan att den för den skull växer i vikt och pris. Axelavståndet ska vara detsamma som i PV544 och Amazon, trots kravet på bättre utrymme.

Fler karosser

Till skillnad från tidigare finns redan från början flera olika karossversioner med i planeringen. I december 1961 finns två prototyper färdiga i projektet, som byter namn till P1400, och under sommaren 1963 beslutar Volvos ledning att satsa för fullt. Året efter byggs ännu en prototyp, som har mycket gemensamt med den kommande produktionsbilen. Omfattande testkörningar genomförs, totalt över 100 000 mil, och Volvos provbanor byggs ut. Vid ett tillfälle fastnar en maskerad bil på bild, och heter enligt modellbeteckningen Mazuo ZT92. Någon tror att det är en japansk bil.

Största satsningen

När Volvos VD Gunnar Engellau i augusti 1966 presenterar nya 144 säger han: ”Detta är en stor dag för oss på Volvo och det betyder att vi nu i dessa dagar börjar produktionen av en ny bil som innebär den största satsningen i fråga om personbilar i Volvos historia. 150 miljoner kronor har vagnen dragit i startkostnader, sedan tillkommer investeringar i fabriker.”

1960-tals design

Volvo 144, som kommer först, är sannerligen ett barn av sin tid. 1960-talets design och arkitektur avspeglas tydligt i den nya modellen, ritad av designchefen Jan Wilsgaard. Efter att ha ritat den typiska 50-tals bilen Amazon, med italienska, mjuka former, lyckas han med 140-serien skapa en helt ny design, som är typisk både för varumärket Volvo och för tiden. Under rekordåren på 60-talet byggs i en rasande takt ”miljonprogrammet” för att komma till rätta med bristen på bostäder.

Varde ljus

Typiska kännetecken för arkitekturen är öppna ytor, enkelhet och modernism, räta linjer och geometriska former och stora fönster för maximalt ljusinsläpp. En pricksäker beskrivning av en Volvo 144.
En typisk egenskap hos bilen är just stora glasytor, med tre sidorutor. Överhuvudtaget är det som om begreppet skandinavisk bildesign föds med 140 – och lever starkt vidare än i dag. Ändå finns designelement från Amazon-modellen kvar i den mer fyrkantiga 140-modellen, som grillens utformning, skuldran som breddar dörrarna nedanför sidorutorna och de stående bakljusen.

Skivbromsar runtom

Under karossen känns betydligt mer igen från Amazon: framvagnen med dubbla gummilagrade tvärlänkar, hjulspindlarna lagrade i kulleder och bakvagnen med en stel axel med längsgående länkar och Panhardstag. 140-serien har skivbromsar på alla fyra hjul, något som bara Renault 8 och Rover 2000 har av bilar i samma prisklass. Men den riktigt stora nyheten är ett tvåkrets bromssystem med triangeldelning. Faller det ena bort har bilen ändå full bromsförmåga på båda framhjulen och ett bakhjul och totalt 80-85 procents bromsförmåga. Dessutom finns reduceringsventiler för att förhindra att hjulen låser sig vid en kraftig inbromsning, en lösning 144 är först med i världen.

Guldmedalj för säkerhet

Motormännens Riksförbund tilldelar bromssystemet sin guldmedalj för att vara "ur trafiksäkerhetssynpunkt den mest betydelsefulla nyheten på en i Sverige marknadsförd standardbil 1966". 140-seriens kaross har energiabsorberande krockzoner fram och bak och trepunktsbälten för de åkande i framsätet med ett förenklat bälteslås. Rattstången är delad och det finns inga utskjutande delar i interiören, alla viktiga steg för att minska personskador vid en krock. Vid lanseringen finns det två motorer: B18A med 85 hk och B18B med 115 hk, den senare med dubbelförgasare, båda beprövade sedan flera år.

Kombin kommer

Tvådörrarsversionen Volvo 142 introduceras i början av sommaren 1967, mindre än ett år efter 144, och några månader senare kommer även kombin 145. Bakstammen är lodrätt, något som strider mot gängse designregler, men det ger ett stort lastutrymme: volymen är mer än två kubikmeter och golvet är helt platt. Ytterligare ett år senare, 1968, kommer den lyxigare och dyrare 164-modellen. Den är identisk med 144 från vindrutan och bakåt, men har ny front och ett förlängt framparti för att rymma den sexcylindriga motorn B30. Den är helt enkelt en förlängd B20-motor, med samma cylindermått. 164 har också tio cm längre axelavstånd.

Årets bil i Sverige

Volvos 140-serie blir en stor framgång, som grundläggs av de första, mycket positiva reaktionerna i pressen. Omdömen som "den säkraste bil som nånsin byggts" och "en bil i internationell topp" kan noteras och motortidningen Teknikens Värld utser 144:an till Årets Bil i Sverige 1966 med motiveringen: ”Det kommer att dröja ganska lång tid innan hela bilmarknaden kan visa upp produkter som är så väl genomtänkta”.

Staplar sju bilar

I USA gör byrån Scali, McCabe, Sloves (SMS) Volvos reklam från 1967 till 1991, bland annat en annons med sju 142-or staplade på varandra. Rubriken lyder: ”Are you in the market for a hardtop?”. Texten handlar om att karossen i varje Volvo har sex stolpar som är så starka att de klarar vikten på den egna bilen. Och slutsatsen blir: ”Volvos are built so strong they’ll hold up a lot of years”.